Sovmorgon, hejdå...
Glömde nämna i gårdagens inlägg att jag fick ett samtal från en viss Helene Sahlman igår. Trevligt, nä det kan jag inte säga. Inte nog med att jag redan stressar med hennes arbeten (som för den delen försvan när datorn krascha) så ringer hon mig halv åtta en söndag kväll för att be mig komma på människor i behov av stöd där hon tycker att jag ska arbeta med relationer.
För det första: Kimmie kan INTE arbeta i skolan
För det andra: Jag är klar med ett ev tre
För det tredje: Varför ringer man hem till en elev en söndag för att säga detta?
Helene är skum, men så skum trodde jag inte. Nu tar hon priset. Jag vet, jag vet. Jag skulle inte säga något ont mer om Helene, men ven håller inte med mig om detta?
Ni kanske undrar varför jag skriver blogg vid halv nio en sovmorgon. Jo det ska jag förklara. Klockan sju ringer min mobil. Det är mamma, hon vill att jag ska köra kevin till stationen för det öser ner. JAG HAR SOVMORGON! Jag säger nä och blir lite sur för att hon väcker mig en timme innan jag tänkt försöka ta mig ur sängen. Då knackar kevin på dörren, eftersom han hör att jag är vaken, och undrar om jag kan köra honom och Chrille till stationen. Snäll som jag är kan jag inte säga nä och masar mig ur sängen för att köra till stationen i värsta regnstormen. Det var min sovmorgon, sen var det ju inte lönt att gå och lägga sig igen. Därför gjorde jag mig iordning och satte mig här.
För det första: Kimmie kan INTE arbeta i skolan
För det andra: Jag är klar med ett ev tre
För det tredje: Varför ringer man hem till en elev en söndag för att säga detta?
Helene är skum, men så skum trodde jag inte. Nu tar hon priset. Jag vet, jag vet. Jag skulle inte säga något ont mer om Helene, men ven håller inte med mig om detta?
Ni kanske undrar varför jag skriver blogg vid halv nio en sovmorgon. Jo det ska jag förklara. Klockan sju ringer min mobil. Det är mamma, hon vill att jag ska köra kevin till stationen för det öser ner. JAG HAR SOVMORGON! Jag säger nä och blir lite sur för att hon väcker mig en timme innan jag tänkt försöka ta mig ur sängen. Då knackar kevin på dörren, eftersom han hör att jag är vaken, och undrar om jag kan köra honom och Chrille till stationen. Snäll som jag är kan jag inte säga nä och masar mig ur sängen för att köra till stationen i värsta regnstormen. Det var min sovmorgon, sen var det ju inte lönt att gå och lägga sig igen. Därför gjorde jag mig iordning och satte mig här.
Det var allt för nu
Puss och kram skumbanan
Puss och kram skumbanan
Kommentarer
Trackback